När jag var liten drömde jag om att ha en svart stor häst, som skulle vara så snäll att man kunde ”göra vad som helst” med den. För ca 6 år sedan frågar en kompis mig om jag vill ha en häst, som en kompis på gotland har köpt i ett svagt ögonblick. Ett gammalt travar sto, tydligen mycket mycket pigg, omöjlig att fånga i hagen, svår riden och allmänt pysslig. Nja tänkte jag.  Men jag tog med sambon och vi begav oss över sundet till ön med raukarna. Blev mötta i Visby av ägaren. Dagen efter red vi en sväng, hon stod i boxen inne… Super pigg, huvudet högt upp i luften, burkade grymt i kurvorna, men inte ondsint. Smal. Jag var inte övertygad.. På aftonen käkade vi gott, drack en del öl och då kom frågan, ”Skall ni ha hästen eller, du får den.””Ja, va faan tänkte jag” Vi tar henne.  Fick låna en gammal volvo kombi och ett sunkigt släp där bromsarna var paj och golvmattan lös (märkte man sedan..) Varje gång jag bromsade, rycket släpet till, stackars häst. Nästa morgon lastade vi på henne, hon gick på snällt.  Vi körde mot färjan, gick bra. Hon var lugn. Färden gick mot Mälaröarna, nästan hemma så hörde vi hur det dunsade i släpet. Stannade på Q8 i Skå. Då hade Dina ramlat, mattan hade kasat, hon satt som kilad fast. Hennes huvud ”hängde” över franstången. Andningen klart besvärad. Jag fick panik. Min son Marcus , då 10 år, typ. Gick in till det svarta stoet, talade lugnt med henne, klappade henne, fick henne stilla. Och som ett mirakel fick han de svarta stoet att resa sig upp. Skakigt körde jag den sista milen till stalletdär hon skulle stå. Lastade av, hon fick stå i en hage själv, på lösdrift. Hon mådde efter omständigheterna bra. Tackade min lyckliga stjärna att Marcus var med i bilen. Dina fick stå på lösdrift, det ledde till att jag inte fick tag på henne så enkelt… Satt i hagen i timtal på en stol, frös i vinterkylan. Gick runt henne med grimma i handen. Hon vände alltid och gick , inte vresigt, eller med öronen bakåt, men var otillgänglig.  Jag påtalade flera ggr att jag inte ville att hon skulle stå själv, hästar vill ha vänner.  Flyttade henne tillslut till en kompis som har islänningar, där fick hon gå med Tjalle Som hon blev så himla god vän med. Jag fortsatte med mina kontakt övningar. Fick upp ögonen för NH och Monty Roberts, testade det på henne. Hon hade inte läst de böckerna….  Men plötsligt en dag kom Dina mot mig i hagen, med öronen mot mig. Det var en stor dag, ryser fortfarande vid minnet.  Sedan dess har vi kommit varandra närmare och närmare. Det var hon som öppnade min ”travar-dörr” i livet. Nu står den dörren vidöppen. Ju mer jag lärt mig desto mer vill jag lära mig.  Att sitta på henne, mitt vackra svarta sto när hon dundrade fram som ett svart lokomotiv i snabb travar trav var en känsla av frihet, kärlek. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I dag var det dax för den första årliga Hubertus jakten. Fint ordnat och mycket lyckat. Inga olyckor , Norton var taggad men hanterbar. Dina var skogs tokig. ville verkligen INTE vara så långt. På skanholmsrakan, sprang hon på sidan i full gal...

Så  var sommaren förbi och hösten är här, mörk och lerig.   Hästarna mår bra och sammaren har varit mycket härlig!!   Norton är fullt återställd i sina senor, mycket tack vara HästCraft, bra grejjer!! ...

Nu är det fullt med super fina kanin ungar här på gården. Belgiska Jättar och Black and Tan. Bara att komma och titta och tinga den du tycker bäst om!!...

Här är jag och Fredrik, min  granne på våra hästar. En trivsam för sommar dag....

Men hon är i Finland, så jag kan inte krama på henne, vilket är ledsamt för mig.Fast kanske kul för henne att hon är på resande fot.....